I november 2019 reste FadderbarnsFondens styrelsemedlem Marie till Minsk i Belarus (Vitryssland) för att delta vid en barn- och ungdomsfestival som anordnades av organisationen World Without Borders som fonden stöttar vi Stiftelsen Brödet. Det här är hennes reseberättelse:
Efter att ha spenderat ett par dagar i ett vinterkallt och vackert Minsk är det dags för min resas höjdpunkt. På ett hotell i Minsk möter jag upp Lena, en Handelsbankenpensionär, som numera ägnar dagarna åt olika välgörenhetsprojekt. Tillsammans med fyra andra svenskar ska vi vara med på en festival för barn och ungdomar med funktionsvariation. På förmiddagen anländer dagens huvudpersoner: barnen och ungdomarna som alla förberett varsitt uppträdande till eftermiddagens stora show. Barnen har olika fysiska eller psykiska funktionsvariationer och kommer från nio olika slutna institutioner. I Belarus är det vanligt att barn med funktionsvariation lämnas bort vid födelsen och placeras på institutioner. När de inte längre är barn flyttas de direkt till ålderdomshem för förvaring livet ut.
FadderbarnsFonden har genom åren bidragit till olika aktiviteter för dessa barn, såsom sommarläger. Organisationen som anordnar festivalen jobbar långsiktigt med att förbättra levnadsvillkoren för barn med funktionsvariation och har bland annat framgångsrikt öppnat Belarus första gruppboende som ett alternativ till ålderdomshem när barnen blir vuxna.
Barnen som anländer är förväntansfulla. Ögonen är stora och nyfikna. Några lite blyga, medan andra vill ha kramar. Med hjälp av språkappar och volontärer från Minsk Universitet får vi höra att festivalen är årets höjdpunkt för de flesta av deltagarna. Barnen serveras lunch och fika i hotellets bankettsal.
Sedan tar vi plats i den stora arenan. Under kommande tre timmar får vi titta på härliga och kreativa uppträdanden av barnen varvat med några av Belarus mest kända artister. Allt sker i bästa Eurovisionanda och både barnen som uppträder och de i publiken dansar och sjunger för fullt.
Vilket uppträdande som sedan vinner är mindre viktigt och alla barn får med sig priser hem, bland annat mjukisdjur som banken skänkt till FadderbarnsFonden. När showen är över är vi alla trötta och det är med blandade känslor vi tar farväl av barnen för den här gången. En flicka kramar mitt ben och vill inte släppa.
Jag åker hem till Sverige igen. Hem till min egen dotter som tycker att det är en mänsklig rättighet att ha en iPhone. Livet är orättvist. Men jag är stolt över att jag tillsammans med mina fantastiska kollegor och våra givare ändå gör något. För tillsammans kan vi göra skillnad.
/Marie
Allt arbete i fonden sker ideellt på fritiden och resor bekostas alltid av resenären själv.