I mars 2008 åkte Gunda Ahlström, Lisa Dahlqvist och Anita Hagelin med sambon Pierre till Indien för att besöka två skolor och ett barnhem i norra Indien.
Vi fyra möttes upp i Kolkata där vi tillsammans flög till Bagdogra för att möta Childs representant Leif Thybell samt Deepak och Dilip Dutt från den indiska ideella välgörenhetsorganisationen IEC.
Efter en god natts sömn fortsatte vi med tåg till Darjeeling vilket tog hela dagen trots att det är en relativt kort sträcka.
Vårt första besök blev skolan Kolbung som ligger i en by i norra Indien dit vi tog oss med jeepar. När vi äntligen kom fram efter en lång och skumpig resa stod alla barnen på trappan utanför för att hälsa oss välkomna. Efter att vi kommit in hade barnen förberett en sång- och dansuppvisning för oss.
Skolundervisningen hålls i en gammal kyrka med hål både i väggar och tak. Barnen får promenera upp till en timme enkel väg för att ta sig till skolan och har trots det allihopa kommit dit idag för att hälsa på oss trots att det egentligen är skollov.
Besöket var väldigt känslosamt för oss alla mycket på grund av den glädje som barnen förmedlade trots den fattigdom de lever i.
Skolan i Kolbung stöttar vi med hela deras årsbudget som täcker lärarlöner, skolmaterial, idrottsutrustning etc. Det finns ca 50 elever på skolan från förskolenivå till klass två.
Nästa besök tog oss till barnhemmet Joy-Bells i Takdah där vi även stannade över natten och fick därmed möjligheten att spendera mer tid med barnen.
Även här hade barnen förberett en sång- och dansuppvisning både på kvällen och på morgonen innan vi åkte vidare. På morgonen för att Dilip Dutt som reste runt med oss fyllde år.
På barnhemmet bor ca 50 barn som har förlorat en eller båda föräldrar och därmed inte har någon som kan ta hand om dem. Barnen och ungdomarna är från förskole- till gymnasienivå.
Barnen här hade en förhållandevis hög materiell standard med hela och rena kläder och ordentligt med mat.
Karta över Sikkim
Vårt sista besök blev Rimbi skolan i Sikkim.
När vi kom var klasserna i full gång. Engelska i två klassrum på nedervåningen och Lepcha (urinvånarnas språk) i klassrummet en trappa upp.
Här var barnen betydligt fattigare och hade trasiga kläder. För att ta sig till skolan fick vissa promenera upp till en och en halv timme över bergen iförda trasiga plastsandaler och shorts eller kjol. De lite större barnen tog följe med de som är lite yngre.
När vi väl kom hem igen var det inget svårt beslut att skänka nya uniformer till alla barnen i Rimbi skolan. Även skolan i Rimbi stöttar vi med hela deras årsbudget som täcker lärarlöner, lunch, skolmaterial, idrottsutrustning etc.Skolan har ca 40 elever från förskolenivå till klass ett och två.
Hemkomna och med nya perspektiv har vi alla fantastiska minnen av alla dessa barn som Fonden stödjer.